Den gudomliga uppenbarelse, som jag såg på morgonen, är försvunnen. Det Konstantinopel, som var idel ljus och skönhet, är förvandlat till en vidunderlig stad...Edmondo de Amicis
Jag kan inte hitta min mössa. Min fina same-mönstrade som värmt min hjässa och varit mig till tröst hela vintern. Kanske har jag glömt den på ett café i Beşiktaş. Eller på en kebabrestaurang i Eminönu, eller en parkbänk vid Ortaköy. När jag tänker över möjligheterna och tittar på en karta blir jag skräckslagen. De områden jag rör mig i, är en mikroskpopisk liten yta av stan. Istanbul är gigantiskt. För en intervju i området Avcılar förra året åkte jag taxi i en timme. och var ändå inte vid stadens slut.Men å andra sidan känns det rätt fint att tänka sig att min mössa finns nånstans där ute. Kanske sitter den nu på huvudet på en gatuförsäljare som tar den med sig hem inatt, långt bort över bron till den asiatiska sidan. Kanske ger han bort mössan till sin yngsta son som bär den ovanligt mönstrade huvudbonaden varje dag till skolan, och därför vinner en helt ny aktning och popularitet bland sina vänner. Hoppas det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar