Den själsrörelse, som grep mig vid ankomsten till Konstantinopel, kom mig nästan att glömma allt...Så inleder den italienska upptäcktsresanden Edmondo de Amicis sin bok Konstantinopel från 1877. Och lika underbart högtravande fortsätter han de få kapitel jag orkat mig igenom.
Etthundratjugotvå år efter Edmondo de Amicis, anländer undertecknad till Istanbul (snacka om efter - Istanbul är såå 1877). Det var tio dagar sen nu jag stod och bankade på dörren till min nya lägenhet en tidig måndagsmorgon med 34 kg packning, varav 400 gr hjortronsylt. Idag registrerade jag mig för nybörjarturkiska och så åt jag svindyra sötsaker med Martin Selsøe Sørensen som är korre för danska Politiken (han klämde en russinchokladkaka och jag en creme brulé). Föga överraskande snackade vi om lokalvalet på söndag och skandinaviska journalister i stan. Största överraskningen var att han inte rökte (murvel + dansk = rökverk)
Mitt första kapitel får i linje med Edmondo de Amicis inledas med några nyckelord som föregår fortsättningen.
Föreställningar om Turkiet (och den hänsynslösa krocken med verkligheten) - Beyoğlu - Umgänge och skvaller - Acklimatiseringsproblem - Bosporens eviga regn och skitväder - Turkisk politik - Börek, kokerech och annan gatumat - Istanbuls konst- och kulturliv - Lite exotifiering och förhoppningsvis ännu mer klargöranden - Nattklubbsliv - Amorösa vedermödor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar